Ulla-Brittas Blog

Hemskt vad tiden går fort. Solen skiner, mulet, duggregn, solen skiner, mulet, duggregn, sole.....så har det varit denna dag. Så fort jag kommit ut har det duggat och så snart jag gav upp och gick in blev det bättre igen. Jag gav upp och gick ut en stund ändå, det finns ju kläder och inga dåliga väder!

Eftersom den dumma kroppen inte vill att jag ska räffsa fick jag hitta på lite annat att plocka med. Drog ner skottkärran och fyllde den med vet och sedan får Rolf dra upp den. Sedan plockade jag hundbajs med våran väldigt braiga "bajsplockare" för hästfolket. Den är perfekt för oss hundfolk med egen tomt. Skulle visa er var ni kunde köpa denna bra och ha sak men hittade den varken på Hööks eller Börjes ....tror vi köpte den på Hööks för 20 år sedan...typ! Det var länge sedan och den har varit lika bra hela tiden trotts väder och vind i alla dessa år.

Den har aldrig fått flytta in om jag säger så...den trivs bäst ute i den friska vinden.  Men kan ni hitta en så köp den för det är en underbart bra sak när man har många hundar eller det räcker väl med ett par så blir det jobbigt att böja ryggen ner till marken som konstigt nog kommer allt längre bort med åren.

Annars så är väl livet som vanligt, ont ont och ondare. Där i mellan är det väl rätt okej om bara orken kunde finnas. Jag beskriver nu min kropp så här:

• Nu kan jag röra mig mer, känner mig mycket mer rörlig men det håller bara en kort stund så blir jag helt slut och allt bara snurrar - känner mig som jag vore onykter och sedan kommer jag inte ihåg vad jag gjort.

• Förut hade jag svårt att gå, var stel och orörlig, allt gjorde ont men orken varade längre... Så nu är frågan vad som är bäst?! Jag har så svårt att få till en bra blandning av alla piller och det jag vill göra.

Skulle träffa en Bröstonkolog på måndag men igår ringde de från onkologen och sa att de inte fick ner någon kommande vecka! Det var indraget av dem där uppe, de ville inte låna ut någon den veckan! Men på tisdag kunde jag få träffa en annan onkolog(inte specialist på just min variant av cancer), jag underade då vem det var som skulle komma(från Uppsala)för han jag träffade senast som var därifrån ville jag inte ha! För en gångs skull hade jag tur och det är en av dem som jag tycker är bäst. Det är en kvinnlig som heter Nina, hon är mycket noggran och pratar till och med mig utan att köra över mig som den andre gjorde. Så det kändes bra och dessutom så kunde Susanne skjutsa mig så då blev det bara bra.

Kristina skulle kört mig annars men då ska vi kanske hitta på något annat i stället -utan sjukhus!

Nu tjatar Bonnie och vill ha mat, hon är inställd på vintertid och tänker nog inte byta till sommartid denna gång! Hon är så pigg och busig ibland-inte varje dag. Både i går och idag har vi kastat mjukisar som hon rusat och hämtat i full fart. Man får ju tänka sig för att gammeltanten inte ska sträcka sig. Hon är inte lika smidig som hon varit, men busblicken och brottartassarna är i full trim. Hon använder tassarna väldigt mycket när vi leker och jag orkar inte så lång stund men det är nog tillräckligt för henne. Varken hon eller jag vill se oss som gamla tanter...men ibland kan man undra om det är det vi är... Nej, nu skäller hon igen....BLIR DET ALDRIG NÅGON MAT!!!!!!!!