Ulla-Brittas Blog

I går var jag till sjukhuset för att prata smärta och det visade sig att mina dirrningar i fingrar och ibland ett ben inte var så bra. Det blev en akuttid på röntgen för en magnetröntgen av huvud och nacke med KONTRAST... NEJ!! sa jag till läkaren, måste det bara kontrast??? Ja, det går nog inte att se allt annars så det vill jag ha. Men vi kan sätta nålen här på onkologen så slipper de på röntgen så blir både du och de glada. Ja okej, så då fick jag ligga med värme en stund och sedan kom en av deras sköterskor och kollade....sedan försvann hon och kom tillbaka med nyheten att operationssköterskan är på väg! Hon såg att det skulle inte gå, lika bra att ta till de bästa på en gång. KLOKT-Tack sa jag! En sköterska kom, klämde, kände, tittade och vred på armen åt alla håll. Sedan valde hon en ganska tunn nål och bara satte den rätt på första försöket. TACK SNÄLLA sa jag, kände mig så lycklig och lättade. Fördelen var väl den att jag inte viste om detta i föreväg så jag han inte snörpa av alla ådrorna.

Tur för mig att Mona kommit dit och kunde hålla mig sällskap skjutsa mig i stolen till röntgen för jag orkade inte gå dit. Trodde det först men kom på att de har ju flyttat...förut var onkologen så nära röntgen men inte nu längre.
Hur som helst så kom vi upp till rätt ställe och där fick jag klä mig i sista sjukhusmodet...det som varit i typ 100 år eller nått. Mona tyckte jag skulle vända skjortan åt andra hållet så rumpan blev bar... Haha..så kul ska vi inte ha och det är bara i amerikanska filmer med tokiga Jack Nickholson, den där han är Galen i kärlek...eller något sånt tror jag den heter. Hur som helst så vimsar han runt med rumpan bar i en sjukhuskorridor.  Jag hade inte ens rumpan bar så det hade inte blivit hälften så roligt i alla fall.

Sedan fick jag ligga i fixerat läge i en timme på rygg utan att röra varken munnen, ansiktet, halsen, axlar och svälja försiktigt. Det brann i både nacke och axlar för man fick ligga utan stöd mot nacken och det klar jag inte... jag var ju tvungen men redan efter provbilderna kände jag att det här går inte. Men sedan kom de in och frågade om det gick bra och vad svarade jag då? Jo..det går bra för vad skulle jag säga NEJ och vad hade de då gjort?? De måste ju få se hur det ser ut och allt är ju för min skull. Så när detta äntligen var klart trodde jag att jag skulle kräkas eller svimma, allt bara snurrade. Men det mesta går när man måste, det tog drygt 1 timme i den jobbiga maskinen. I morgon ska jag få svar på bilderna. De ändrade tiden jag fått från fredag till torsdag i stället och det gjorde inget, en dag mindre att oroa sig.

Idag har jag varit lite bakis i kroppen och öm i nacken efter gårdagen. Hoppas det blir bra besked i morgon, men det tror jag...eller jag vill tro och då blir det så! Jag kan väl inte ha så otur att det växt på ett ställe som de inte kollar mer än om det är problem med något. Förra gången var det för att jag hade huvudvärk och då kollade de att det som sitter i skallbenet inte gått inåt. Men det var inget som växte inåt utan bara i pannben och på ena sidan. Jag räknar med ett bra besked, kanske någon kota som klämmer på nerverna som går till handen och foten.

Nu är det sovdags!
I morgonkväll är det om cancer på karlavagnen som börjar kl.22.00 om det är någon som vill höra - Jag ska lyssna!

Tack Kenta som skjutsade in mig och Mona som hämtade. Sedan var Carina där och hjälpte mig fördriva tiden. Tack till alla mina goda vänner!!  Känns som jag skulle kunna räkna upp fler - jag har så underbara vänner som ställer upp för mig så mycket de kan. TACK till alla!!!! 
Även till Marie för förslaget om ...droger, jag har varit inne på det förut men då gällde det mariuana...eller nåt sånt :-)