Ulla-Brittas Blog

Ja nu mår jag illa av många anledningar. Skulle behöva ta ett piller och det gör jag nu... en Primperan. Det är dagen efter mitt nya "snabb" besked efter röntgen igår. Jag bad dem att kolla plåtarna för jag trodde ju att lungan skulle vara full av vätska igen. De lovade be en läkare kolla dem innan jag åkte hem om det kanske skulle behöva tömmas. Jag berättade att jag inte mått bra på senaste tiden och att andningen var jättejobbig men även illamående och yrsel. Allt detta tillsammans med oro kan ju ge starka "känslor".  Hoppades det kanske skulle vara något sådant som spelade mig ett elakt spratt!

De satte nålen på plats i min venport och efter en stunds spolande fick hon den att fungera. Väl nere på röntgen dit jag blev körd av Birgitta(som även sovit hos oss för att kunna köra mig denna tidiga stund till stan. Röntgen var det ja... jo, där fick jag en kanna med vatten som skulle tömmas, lika jobbigt varje gång att få i sig detta vatten. Denna gång hade jag försett mig med en flaska läsk som jag blandade i vattnet. Frågade innan jag blandade om det var okej för det var någon på onkologen som sagt att det var viktigt att det just var vatten. MEN det hade inget med att göra vad jag drack utan det viktiga är att tarmarna och annat fylls med vätska för att synas så bra som möjligt...eller om det var tvärt om - inte vet jag vad han sa...eftersom jag var mest intresserad av VAD jag fick dricka.

Sedan in och kontrasten doserades säkert genom min älskade venport! Efter detta körde BF mig tillbaka till onkologen, där jag fick ett eget rum för att jag skulle kunna vila medan vi inväntade svar. När så läkaren Kristina kom in till oss, en ny läkare som ska jobba där framöver på heltid, fick jag ett prel.svar. Det var inte vad jag väntade mig och absolut inte vad jag ville. Bäst hade ju varit att de inte hittat något utan att jag bara haft en infektion i luftrören. Nej nu har tumörerna i levern börjat växa igen!

Det finns ingen synlig förändring i lungan utan det är leverna som är problemet. Den är lite svullen och den stora tumören har växt. Hon ville lägga in mig så de kunde ta prover under dagen och få mig att må bättre. Men efter att vi pratat fram och tillbaka beslutade vi i stället att jag skulle få åka hem om vi kunde stanna några timmar till så de kunde ta prover och begära snabbsvar på några av proverna. 

Vi fick stanna där en ganska lång stund och till slut släppte de ut oss med att jag skulle ta kortisontabletter i en ganska hög dos några dagar framöver för att få bort både illamåendet och svullnader. Vi störtade oss ut så fort vi bara kunde. På vägen tidigare under dagens turer hade vi nästan blivit överkörda en gång av en dåre som störtat sig ut ur en hiss på en sparkcykel...eller vad det var...gick så fort att jag inte han se, fick hjärtat ända upp i halsgropen! För att vi inte ska orsaka våra medmänniskor samma lidande tog BF alla svängar runt dolda hörn extremt försiktigt resten av dagen!

På apoteket skulle rosabandet+snarkhjälpmedel inhandlas...antisnark alltså! Men tyvärr hade de inga av den bästa sorten (utprovade av proffssnarkaren BF)då kom jag på att vid Willys finns det ett större apotek + att de kanske har kvar av de goda äpplena jag köpet där senast jag var i stan. Så det blir en kort, kort tur på dessa ställen. Sedan tar vi en rullstolstur på Maxi (där BF ska ha hundmat och jag en mattermos...kan vara bra att ha)men en kortare tur där har jag aldrig varit med om och jag är ändå helt slut. Vi är till slut ute i bilen och jag äter en satsumas som är jättegod. BF bjuder på en kall kaffe som hon köft på Willys, något som jag aldrig druckit och det är gott. Men som med det mesta jag äter eller dricker, det är hälften och sedan nöjd.


NU äntligen åker vi hemmåt och jag somnar nästa på en gång. Men börjar drömma och prata i sömnen ...om nålar och POFF är jag klarvaken - NÅLEN!!! Ja, den är kvar! Vi vänder säger BF, nej jag kan ta bort den i morgonbitti hos distriktan eller så kan jag väl ta den själv... DÅ Tvärstoppar och vänder BF - där gick tydligen gränsen! Jag vill ju bara hem!!!!!!!! Men, men det är väl tur att vissa är klokare än jag så det blir en tur till onken en gång till. Ann-Britt som tar hand om oss och nålen säger att det var ett klokt beslut och speciellt som den strulat redan när vi kom i morse!

Åter kör vi mot Alva och solen har lagom kommit ner i ögonnivå så BF får en jobbig körning medan jag sover och underhåller med diverse kommentarer som får henne att undra vad jag drömmer om?! Vad har jag glömt när jag vaknar igen säkert hemförd utan nål. Gud vilken tur den kom bort! TACK Birgitta för att du vände och allt annat du hjälpte mig med.

---

Idag skulle dr.Kristina ringa och berätta vad de sett på plåtarna när de gott igenom dem på morgonronden. De har alltså sett en tydlig förstoring av levertumörerna. Sedan finns det även vätska i buken som man tydligen kan få pga.levern...om jag fattade det rätt. Men det som jag känner som en aning förstoring av magen(bortsett från fettet) är levern. De ska gå igenom plåtarna ännu ordentligare tillsammans med Bröstonkologen från Akademiska i Uppsala på tisdag eftermiddag. Men eftersom jag har tid före detta tyckte jag det kändes onödigt men det spelar ingen roll jag ska dit ändå. Behandligen måste de prata med mig om oavsett vad som händer då.

Det är igång igen och det känns som om jag inte orkar bry mig. Jag kan inte påverka det hur jag än skulle vilja och då kan jag lika gärna försöka hålla det ifrån mig så länge det går. Rätt som det är lossnar klumpen och då finns det inget som stoppar för den klumpen är allt för stark. Cancerklumpar är otäkt starka både i kropp och själ, när de väl sätte igång att bråka!