Ulla-Brittas Blog

Så är det då lördag igen, oj så snabbt veckorna går. Jag längtar efter att det ska bli dags att "jula" till det här hemma. Rolf tycker jag är galen men det tycker inte jag :-)
Tänk att få hänga upp stjärnor, ställa fram ljusstakar och hänga kransen som jag köpte i stan igår. Den har batterier, tänds och släkt av sig självt - smart. Sedan allt annat som hör till advent osv... Det är nog en typisk kviinlig gen detta med pyssel. Som tur är finns det några män som inte är lika tråkiga men de är inte många eller så är det jag som inte träffat på dem.

Jag kunde inte sova nu på morgonen och därför försökte jag smyga ner själv. Smyga med en hiss som blingar och blångar är inte så lätt. Men hur som så sover han fortfarande och jag har bakat scons.....eller inte gräddat ännu men de står på bänken och väntar.

 

I går var jag och fick påfyllning av cellgiftet. Denna gång var det inget hormon utan den sprutan ska jag få nästa fredag + läkarträff för att de ska kolla hur jag och min kropp mår. Blev väldigt trött i går efter men inte värre än att jag kämpade mig igenom en tur till "gubbdagiset" Clas Olson. Det var där jag köpte kransen som ska sitta på framdörren och ÄNTLIGEN en slinga som ska ligga över busken vid parkeingen. Det tog mig ca.25 år att tjata sig till att få sätta upp den. Detta med tjat är annars ganska effektivt men i detta fall har han bara inte kunnat ge med sig. Har försökt få reda på VARFÖR men något bra svar har aldrig kommit utan han har gjort det till en prinsipsak. Jag anser inte att man ska ha några prinsiper eller så få som möjligt i alla fall. De bara sätter käppar i hjulel.

Apropå hjul så fick Susanne träna och är nu en hejjare på rullstolmontering! Så nu har nog snat alla i min närmaste omgivning lärt sig. Proffsigast är så klar Kristina men det har och är väl i vissa fall ännu en del i hennes jobb.

Vi tog en körning runt i Maxi också och utan rullstol + vagnen framför hade det inte gått / Tack BF!! Sköterskan som dök på oss där när vi var där kom och berättade att hon var så glad över att hon fått se oss. Hennes man sitter i rullstol och med denna påkoppningsvagn kunde även han nu få följa med och handla....(vilket väl inte vara det roligaste han visste men att möjligheten nu finns).

Så nu får vi väl se vad kroppen säger om denna påfyllning. Ska jag få lika eller ännu mer ont i lever, skelettet och annat. Blev lite snurrig och konstig när jag fick förra. Hoppas jag ska klara av allt bra och att framför allt inte leverna ska kännas så mycket. Frågade vad de trodde om detta och funderingen om att det tar ordentligt när man få ont i det ska ska behandlas. Tyvärr så var det nog inte så enkelt.... men man vet aldrig!

 

NU ska vi äta frukost!