Helt hysteriskt...
En serie som går på 4+ om en tant..."kärring" tycker hennes omgivning. Hon är så högfärdig att värre inte går att få tag på, tror jag. Det är min mamma som börjat titta på det och sedan har jag tydligen ärvt vanan...eller hur man ska se på det. Men nog om detta, vet inte varför jag skrev om det - kanske för att det just började!
Hur som så har mina fötter och fotleder mer intagit formen av prinskorvar=tårna och vedträ modell stora tjocka. Jag ska försöka ligga med dem högre i natt så kanske det kan bli lite bättre. Fick inte till kängorna i dag så jag får nog ta fram mina "Stureplanskängor" och sätta halkskydden på dem i stället- det har de nog inte på Stureplan.
Hundarna gillar att vara ute i snön och jaga småfåglar, äta fågelfrön och annat fruset som vi inte ska skriva om. Tur de gillar morötter, de får alltid en var innan vi ska gå in. Jag klarar nästan inte att gå och göra något längre, känns som när lungan var väldigt vätskefull. Nu är det vätskan i buken + den i levern som gör att lungan och andra organ trycker på så det blir svårt att andas. Fy vad jag önskar att det hade gått att tömma bort skiten så det blev bra igen. Jag vill göra så mycket och så blir det inget. Hoppas det ska sluta svullna så mycket och framför allt inte bli värre. Nu börjar jag undra om det ska samlas vätska lite överallt i denna kropp...jag ser framför mig hur huvudet blir runt som en fotboll, händer och fingrar som blir korvar...ja resten kan man ju tänka sig...jag ser ju redan ut som i 6-7 månaden (gravid alltså) och kläderna spänner både här och där. Jag vill gå ner i vikt men när jag sa det på onkologen så sa de NEJ det vill du inte! Hmm....inte vet jag, men vem vill inte komma in i kläderna och kännas sig lite snygg. Speciellt nu till jul även om vi inte tänket åka runt på en massa släktkalas men ändå.
Troligen blir vi helt ensamma på julafton men eftersom jag vet att de kommer sedan och att vi ska ha våran egen julafton senare i veckan så känns det helt okej. Kanske till och med lite skönt att få bara ta det lugnt och få någon extra dag att pyssla lite på. Jag tror alltid jag ska orka så mycket men sedan blir det bara jobbigt...när orken inte finns.
Oj vad det stränar och drar i benens hud när jag sträcker på dem.... fast nu ska jag gå upp till min sköna säng och sova en lång natt.
Hur som så har mina fötter och fotleder mer intagit formen av prinskorvar=tårna och vedträ modell stora tjocka. Jag ska försöka ligga med dem högre i natt så kanske det kan bli lite bättre. Fick inte till kängorna i dag så jag får nog ta fram mina "Stureplanskängor" och sätta halkskydden på dem i stället- det har de nog inte på Stureplan.
Hundarna gillar att vara ute i snön och jaga småfåglar, äta fågelfrön och annat fruset som vi inte ska skriva om. Tur de gillar morötter, de får alltid en var innan vi ska gå in. Jag klarar nästan inte att gå och göra något längre, känns som när lungan var väldigt vätskefull. Nu är det vätskan i buken + den i levern som gör att lungan och andra organ trycker på så det blir svårt att andas. Fy vad jag önskar att det hade gått att tömma bort skiten så det blev bra igen. Jag vill göra så mycket och så blir det inget. Hoppas det ska sluta svullna så mycket och framför allt inte bli värre. Nu börjar jag undra om det ska samlas vätska lite överallt i denna kropp...jag ser framför mig hur huvudet blir runt som en fotboll, händer och fingrar som blir korvar...ja resten kan man ju tänka sig...jag ser ju redan ut som i 6-7 månaden (gravid alltså) och kläderna spänner både här och där. Jag vill gå ner i vikt men när jag sa det på onkologen så sa de NEJ det vill du inte! Hmm....inte vet jag, men vem vill inte komma in i kläderna och kännas sig lite snygg. Speciellt nu till jul även om vi inte tänket åka runt på en massa släktkalas men ändå.
Troligen blir vi helt ensamma på julafton men eftersom jag vet att de kommer sedan och att vi ska ha våran egen julafton senare i veckan så känns det helt okej. Kanske till och med lite skönt att få bara ta det lugnt och få någon extra dag att pyssla lite på. Jag tror alltid jag ska orka så mycket men sedan blir det bara jobbigt...när orken inte finns.
Oj vad det stränar och drar i benens hud när jag sträcker på dem.... fast nu ska jag gå upp till min sköna säng och sova en lång natt.
Kommentarer
Trackback