Ulla-Brittas Blog

Nu har jag sett ännu en Beck till och den var väl okej, rätt lika som de brukar vara. Undrar hur många de har gjort?! Men eftersom jag sov precis innan den började så är jag lite men bara lite pigg nu och funderar på om jag ska ta en provtur på mattan. Flygplan räckte pengarna jag fick inte till men en äkta matta och det innebär väl antar jag att den är flygbar.

När jag var liten drömde jag ofta om att jag hade en sådan. Brukade plocka med mig alla dockor och mjukdjur på mattan sen for vi ut över alla husen, ut över Filipstad. Det var så härligt och med lite mariekex och saft så kunde man överleva länge, länge. Vi byggde också kojor tillsammans med våran pappa som bara var hemma på helgerna. Han byggde med överkast, filtar och allt som fanns och som var byggbart. Men på söndagkväll när pappa åkt tillbaka till sitt jobb stod vi där med allt....mamma tyckte inte det var lika roligt, det var ju alltid hon som fick städa upp allt med viss hjälp av mig. Men det var aldrig lika roligt att städa bort som att bygga upp... varför är det alltid så? Det är så även i vuxna livet, tänk va roligt det är att fixa och ordna men att städa bort...nej inte lika kul.

En annan sak som jag tänkt på lite då och då är att allt var större när man var liten. Platser var större, saker var större och tiden jättemycket längre. Sommarlovet var ju hur långt som helst, det tog aldrig slut...nästan. Dessutom var det alltid sol utom de dagar när det regnade och då var det jättemysigt med popcorn och Kalle Anka tidningar.

Var det åska så satt vi i bilen som konstigt nog alltid var hemma när det åskade, även fast pappa var borta och jobbade....hans semester var alltså också jättelång...fast vi vet att den bara var 4 veckor - det vet vi ju i vuxna livet hur alldeles för kort det är. Jag var med skolan till Rottneros (en herrgård med jättefin stor park med fina statyer i närheten av Mårbacka där Selma Lagerlöf bodde)där blev jag så imponerad av en allé som var jääättelång och längst nere stod en vacker staty av en flicka...kvinna. Denna bild bar jag med mig i huvudet och jag tänkte ofta (faktiskt)på hur otroligt vacker den var. Men så återkommer jag drygt 10 år senare = vuxen och ska då visa Rolf denna vackra allé, men var är den...?? Vi går runt och till slut hittar jag den...jag kan ibland önska att jag inte hade hittat den för där stor ungefär 5 cypresser eller något liknande och längst nere ...kanske 15 meter, nej 10 meter bort står denna vita vackra kvinnan... Jag blev såå besviken, det kunde bara inte vara sant, men det var det naturligtvis, men hur kunde jag komma ihåg så fel??

Men naturligtvis var det inte fel utan bara så att betraktaren ena gången var ett barn och den andra gången var det en vuxen med en bild i huvudet som nu bara försvann. Alla har säkert något liknande minne från sin barndom. När vi flyttade från lägenhet i stan (3 rok) till ett radhus med 5 rum och kök, gick jag vilse, det var så häftigt och stort. Herregud vilket naivt barn jag måste ha varit och det har jag nog till viss del fortsatt att vara. Tror på allt och alla, inte vilja tro att någon kan vara elak utom de som mobbade mig i skolan för dem kan jag fortfarande  40 år senare känna hat till.

Nu när jag sitter här och tänker på Rottneros så kommer en massa konstiga saker tillbaka i mitt huvud...jag kan känna lukten av matsäck, godis jag köpte i kiosken på Rottneros och framför allt så hade det regnat precis när vi kom dit så det luktade fuktigt...och lite småkallt. Jag tror jag hade en kofta på mig...och jag köpte säkert en 1 kronas chokladkaka...100g kaka och en Nickel med flera smaker i ett paket...den kostade kanske 50 öre. Det var tider det! Men jag hörde i går att en Barbiedocka kostade 100 kr 1963, det var ju en hel förmögenhet. Det motsvarar väl att en docka idag skulle kosta 1000 kr?! Så allt var inte bättre förr! Men nu MÅSTE jag faktiskt sova IGEN....