Natten lång...

Har precis hört klart en bok, Sommarbarn av Katerina Janouch, som påminner mig så jättemycket om mina egna somrar på 70-talet. En väldigt härlig tid även om det innehöll mycket jobbiga saker också men det var SOMMAR, solen lyste i stort sett hela tiden lika väl som det var SNÖ när det var vinter -en härlig tid, men jag säger inte att det var bättre förr även om jag börjar förstå känslan i detta uttryck.


Man önskar att man kunde komma tillbaka till den tiden om så bara för en kortare tid, till allt det goa och glada. Till en sommar när man sjöng -Mitt sommarlov... med jordgubbar å glass...på bruten norska..., den sjöng vi medan vi cyklade runt, runt radhuskvarteret där vi bodde jag och mina kompisar Mimmi och Annika. När vi inte satt på cyklarna så klädde vi ut oss och lurade småungarna att vi var släktingar som var på besök, gungade till långt in på natten eller så smög vi runt och spionerade på grannar...ibland med ett ...ja nu kommer jag inte på vad det hette men som ett litet periskop (lillebror hade byggt det i skolan och hade jag tur fick jag låna det utan att han var tvungen att vara med)Man stack upp den i fönstret där folk hade blommor så såg de inte att man fanns där, oj va spännande det var. Jag kanske ska bygga ett, eller jag kan ju be Rolf bygga ett till mig ...tur att inte grannarna läser min blogg..eller jag tror inte de gör det. Är det någon som vill följa med på en "spionrunda" någon kväll, för det är som ni förstår väldigt viktigt att det är mörkt.


Jag kanske ska gå en runda nu men det skulle nog inte ge så mycket för klockan är 02.15 och alla normala människor sover nu. Men jag är inte normal och inte sover jag även om jag både skulle vilja och behöva men det går inte. Har tagit insomningstablett -inte den sortens som ger mig konstiga idéer utan en som jag trodde skulle få mig att somna. Som ni förstår har de inte hjälpt, den har inte ens gjort mig trött. Kroppen värker både här och där så det är väl det som delvis gör mig sömnlös.


Mest är det nog ändå nervositeten inför måndagen, den gör mig även illamående till och från hela dagarna. Jag vet att det inte tjänar något till men det går bara inte att hålla det ifrån sig även om jag försöker.


Idag har Pernilla varit till Strömsholms djursjukhus och ögonundersökt Lea och Casper för att vi hoppades på att kunna få valpar till sommaren på dessa mycket trevliga hundar men det blir inget med det. Casper hade superfina ögon, kunde inte vara bättre-de var till och med bättre än normala springerögon brukade vara. Men lilla goa Lea var det helt kört, hon hade felaktiga kammarvinklar och då ska man inte använda henne i avel. Hennes pappa har fått samma diagnos så det var därför jag ville göra denna undersökning för säkerhetsskull. Den andra kullen vi hade med samma hane har flera som undersökts men med bra resultat och jag hoppades naturligtvis vi skulle få ett lika  bra resultat här men med en annan mamma blev det ett annat resultat...och så måste man ha en stor portion otur också och det är jag väldigt bra på att få.  Detta är en väldigt ovanlig defekt och jag hoppas det är det enda fallet vi ska behöva få och det är i nuläget inget som Lea märker av men har man ännu mer otur så kan det leda till glaukom som även människor kan få.

image131

Jag blev jätteledsen-tål inte något- och bölade först en lång stund, ringde till Rolf och berättade. När jag tyckte att jag gråtit klart så ringde jag Ingela(Leas matte) och berättade för henne, vi som skulle ha bäbisar tillsammans -jävla, förbannade skit!!!! Men vad skulle vi kunna göra åt det, inget tyvärr. Inte hade jag gråtit klart heller, så enklet var det inte, det kom tillbaka när jag skulle berätta för henne. Tur hon är så lugn, tror inte jag skärmde upp henne och så fick jag även berätta för Rune och det kändes så skönt för han kan detta med hundar å vet att jag inte kan rå för detta, att det är sådant som händer. Jag är annars väldigt bra på att anklaga mig själv men vad skulle jag kunna gjort för att detta inte skulle kunnat hända - INGET! Jag är inte ensam om att fått detta fel på en avkomma(inte på mina barn) vilket inte borde vara en tröst men det är det...tyvärr.

Tyvärr verkar det ha blivit omodernt att lära sig stamtavlorna och att ta reda på info om hundar bakåt i stamtavlorna, det kommer att ge effekter på aveln i framtiden. Kan vi inte historian bakåt kan vi heller inte komma framåt-det är något att gråta över. Strutsmentaliteten är väldigt välutvecklad bland hunduppfödare, vi andra som försöker hålla huvudet över sanden kallas ofta för felsökare och det har aldrig varit mitt mål utan att få veta så mycket som möjligt för att slippa hamna i sådana här situationer.


Men nu kan jag göra detta val att inte avla på något som är defekt, vilket jag upptäckt att inte alla bryr sig om. Ibland önskar jag att jag vore en "gås" som det bara rinner av men i sådana här fall är det verkligen ingen bra egenskap, för tänk så många som kan få lida för att man inte tar sitt ansvar för framtidens avkommor. Vi har väl fått hjälpmedlen att avläsa defekter för att använda dem och för att kunna slippa sådant som hundarna lider av.


Jag hoppas att Bonnie ska kunna hjälpa till med att lösa lite av bröstcancergåtan genom att hon deltar i en undersökning där jag låtit en veterinär ta blodprov på henne. Eftersom springrar har drabbats av onormalt mycket juvertumörer så har de inlett ett sammarbete med bröstcancerfonden. Det är samma gener som ger oss tumörer så därför har de bett om blodprover på tikar i olika åldrar. Så när Bonnie fick en speciell kallelse bad jag Lotta(veterinär) ta ett prov på henne så nu hoppas jag hennes blodprov ska bidra till att de hittar något nytt om denna jävla sjukdom. Förlåt att jag svär men det är jävligt och det finns bara ett ord som kan beskriva det på rätt sätt.


Ska jag försöka sova igen...fast det ligger ett tröskverk här bredvid...det heter Rolf och jag får nog försöka få det att ändra läge eller lägga ner verksamheten men det brukar vara svårt. Han snarkar naturligtvis inte om jag säger till honom...men vem gör det...;-) inte jag i alla fall, de som säger något annat har nog hörselskador och kom inte å säg att det är en stackars snarkares fel!...

Nu har han tystnat och jag kanske kan somna, klockan har nu hunnit bli 03.25...kanske inte är någon idé att sova...kanske ska börja städa i stället..neeej...


Kommentarer
Postat av: Pernilla Å

Får man svära?
Förbann.....javl.....sat....ns sk..t förbann....helv...te. Spelar ingen roll om jag säger svordomar eller attans, jag menar samma sak men det känns skönare att svära.

Varför kan det inte bli som man vill. Men det är som du säger, vad kan man göra åt det? Ingenting!
Nu håller vi alla tummar och tår inför måndagen. Håll ut, det ordnar sig alltid på ett eller annat sett.
/P

Postat av: Marie

Är väl för trött för att läsa dina inlägg i rätt ordning =)
Förbaskat tråkigt med Lea. Det är eländigt jobbigt med sjukdomar. Önskar man ingen vare sig fyrbenta eller tvåbenta. Förresten så är vi också blodgivare! vi, inte tvåbenta utan ett antal springrar i Eskilstuna =)
Verkligen bra med juvertumörprojektet som även gynnar bröstca.forskningen. Så nu uppmanar vi fler att ta efter...eller hur? =)
Hoppas att du får sova lite i natt med tanke på morgondagen/ Marie

2008-03-16 @ 22:39:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback