Ensamhet
Nu har jag sett ett till avsnitt av Himlen kan vänta och det är ett väldigt vackert och bra program. MEN jag tror att det finns många svårt sjuka som nog känner sig ännu ensammare än vad de gjorde innan de såg denna programserie.
Där är alla så lyckliga och lever tillsammans med någon som ger stöd och hjälp hela tiden. De visar upp en väldigt vackert, vänligt och härligt liv trotts sina svåra sjukdomar. Själv är jag också en del av de lyckligt lottade som har både man, barn och många vänner. Jag behöver inte känna att jag riskerar ligga ensam den dag det närmar sig slutet.
Birgitta och jag lovade varandra -när en vän dog ensam allt för långt bort från oss- att vi skulle finnas för varandra den dag det ev.t skulle bli aktuellt -det hoppa jag hon inte glömt för det ser väl ut som om det är hon som kommer att få rycka ut om det behövs ;-) men med döden vet man aldrig...den kan ju som alla vet bara dyka upp när man som minst anar det.
Men alla dessa som sitter ensamma, som inte har någon famlij eller vänner. De kanske bor i en lägenhet, i storstan och har haft ett jobb på en fabrik där ingen direkt umgås med varandra varken på arbetstid eller fritid. Dessa människor tror jag mår jätte dåligt av att programmet inte tagit med någon som är i deras situation. Det måste ju finnas massor med ensamma sjuka, så det kan inte ha varit svårt att hitta någon. Men det gör sig nog inte riktigt lika bra i tv med ett så tragiskt liv. Hoppas jag har fel men jag tror inte det...tyvärr.
Jag blir i alla fall ledsen av att tänka på dessa ensamma. De som kanske ligger ensamma hemma och dör. Fy vilken mardröm....tänk om jag kunde hjälpa alla dessa stackars människor!
Svärmor berättade om en kvinna som legat död i sin lägenhet i 10 dagar och det var ingen som reagerade. Hon var ändå en aktiv person men alla trodde att hon var nog där eller där....därför brydde sig ingen. Visst är det hemskt men det är ju tyvärr ingen ovanlighet.
En annan tragisk sak är det jag hörde på radioprogrammet Karlavagnen i går kväll tror jag det var. En invandrad kvinna som jobbat och slitit hela sitt liv men som blivit sjuk(hörde inte hela)och fått mediciner som förstört hennes tänder så nu hade hon bara 3 kvar...tror jag det var. Hon hade fått någon typ av löständer en gång men de passade dåligt och hade gått sönder så nu levde hon helt isolerad. För vem vill gå utanför dörren utan tänder? Hemska tanke. Hon vädjade till lyssnarna efter bidrag så hon kunde gå till tandläkaren och få nya löständer. Det skulle kosta henne 25.000 kr och de pengarna kunde hon aldrig få i hop. Hon kunde inte äta annat än uppblött mat, kaffebröd.... fy så äckligt. Då om aldrig förr skulle man nog bli smal. Tänk att aldrig kunna tugga, jag som njuter så av att kunna ta ett stort saftigt bett ur ett äpple... Nej det borde vara allas rättighet att få ha tänker i munnen, lika väl som att vi får någon typ av ben om vi förstör de vi har. Varför tillhör inte munnen kroppen?? Den frågan har jag ställt mig många, många gånger!
Nu ska jag gå och borsta mina så de inte ramlar ut!
Där är alla så lyckliga och lever tillsammans med någon som ger stöd och hjälp hela tiden. De visar upp en väldigt vackert, vänligt och härligt liv trotts sina svåra sjukdomar. Själv är jag också en del av de lyckligt lottade som har både man, barn och många vänner. Jag behöver inte känna att jag riskerar ligga ensam den dag det närmar sig slutet.
Birgitta och jag lovade varandra -när en vän dog ensam allt för långt bort från oss- att vi skulle finnas för varandra den dag det ev.t skulle bli aktuellt -det hoppa jag hon inte glömt för det ser väl ut som om det är hon som kommer att få rycka ut om det behövs ;-) men med döden vet man aldrig...den kan ju som alla vet bara dyka upp när man som minst anar det.
Men alla dessa som sitter ensamma, som inte har någon famlij eller vänner. De kanske bor i en lägenhet, i storstan och har haft ett jobb på en fabrik där ingen direkt umgås med varandra varken på arbetstid eller fritid. Dessa människor tror jag mår jätte dåligt av att programmet inte tagit med någon som är i deras situation. Det måste ju finnas massor med ensamma sjuka, så det kan inte ha varit svårt att hitta någon. Men det gör sig nog inte riktigt lika bra i tv med ett så tragiskt liv. Hoppas jag har fel men jag tror inte det...tyvärr.
Jag blir i alla fall ledsen av att tänka på dessa ensamma. De som kanske ligger ensamma hemma och dör. Fy vilken mardröm....tänk om jag kunde hjälpa alla dessa stackars människor!
Svärmor berättade om en kvinna som legat död i sin lägenhet i 10 dagar och det var ingen som reagerade. Hon var ändå en aktiv person men alla trodde att hon var nog där eller där....därför brydde sig ingen. Visst är det hemskt men det är ju tyvärr ingen ovanlighet.
En annan tragisk sak är det jag hörde på radioprogrammet Karlavagnen i går kväll tror jag det var. En invandrad kvinna som jobbat och slitit hela sitt liv men som blivit sjuk(hörde inte hela)och fått mediciner som förstört hennes tänder så nu hade hon bara 3 kvar...tror jag det var. Hon hade fått någon typ av löständer en gång men de passade dåligt och hade gått sönder så nu levde hon helt isolerad. För vem vill gå utanför dörren utan tänder? Hemska tanke. Hon vädjade till lyssnarna efter bidrag så hon kunde gå till tandläkaren och få nya löständer. Det skulle kosta henne 25.000 kr och de pengarna kunde hon aldrig få i hop. Hon kunde inte äta annat än uppblött mat, kaffebröd.... fy så äckligt. Då om aldrig förr skulle man nog bli smal. Tänk att aldrig kunna tugga, jag som njuter så av att kunna ta ett stort saftigt bett ur ett äpple... Nej det borde vara allas rättighet att få ha tänker i munnen, lika väl som att vi får någon typ av ben om vi förstör de vi har. Varför tillhör inte munnen kroppen?? Den frågan har jag ställt mig många, många gånger!
Nu ska jag gå och borsta mina så de inte ramlar ut!
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Har inte glömt!
Trackback