Torsdag

Ja så har det gått en massa dagar igen utan att man vet var de tagit vägen. Livet är verligen fullt av dessa dagar som bara försvinner utan att vi har något minne av dem, kanske är tur. Skulle vi komma ihåg allt hela tiden så fick v i nog ha en bättre inbyggd almanacka i hjärnan, i min är det redan nu ett kaos. Lyssnar just nu på en lite jobbig, trögbok som heter Snö av Orhan Pamuk (Nobelpristagare i literatur 2006)den handlar om Turkiet, slöja eller inte och militärstyre gent i mot islamisterna. Intessant men hade inte orkat läsa om det, orkade nästan inte höra ens men det tog väl 2 skivor innan jag kom in i den och nu vill jag veta hur det ska gå. Skriven på ett mycket bra sätt, vilket inte är givet för att det är en känd författare...för känd är han väl antar jag eftersom han är så prisbelönt även om jag inte hört talas om eller läst något tidigare. Men det brukar väl vara så att de som får Nobelpris i literatur är okända för oss vanliga nördar som tycker att sådana som Astrid Lindgren skulle fått priset.

Jag säger till alla som ringer att jag mår bra...fast det är inte riktigt sant, jag vet bara inte vad som är fel, bara känns konstigt. Jag har sovit jättedåligt i natt och redan i gårkväll försvann båda fötter...eller de är ju kvar men de kändes inte, sedan var vänster värst. Sedan har jag bara...bara känt mig oroligt och lite illamående fast ändå inte som när man är magsjuk eller så utan mest som en orosillamående. Ja, ja hoppas det går över snart för det är jobbigt för kroppen. Orkade inte gå med hundarna i går, sov 3 tim i går eftermiddag och tror det blir samma idag. Men jag hoppas jag ska kunna ta en sväng med vännerna efter sovningen, känner att jag behöver det för både fysiken och psyket -bra att lufta huvudet också. Skulle behöva ta hand om pelargoniorna som blev "nerösta" i baljorna härom kvällen när kölden kom krypande runt hörnet. De flesta står kvar invirade i dubbla...vad heter det nu då...ja fiberbuk, ni vet, hoppas de mår bra där inunder. Varje gång man håller på med dessa fina tunna dukar så tänker man på brudar, bröllop...det svävar runt så lätt, så lätt...och vackert.  

Känner ni någon som ska gifta sig eller vill föreviga något annat under en dag så vet ni att det finns fotografer som gärna gör sådana saker. Våran Maja har klarat av rätt många bröllop nu, men gör gärna fler. Hennes kille Fredrik är filmare och det blir härliga minnen från en stor dag i livet -
http://www.majajakobsson.com/ - en dag man vill komma ihåg.

Nu ska jag sova.


Jag sov och när jag vaknade var inte mina knän som jag ville att de skulle vara så det blev ingen promenad idag heller, ont...eller svag snarare. Det blev ingen frisk luft och dessutom regnade det så då var det lite okej att det inte blev av för min del. Rolf fick ta dem på promenad i stället medan jag fixade mat, sedan cyklade han med Mocha också, hon måste ju vara i topptrim till jaktprovet om en dryg vecka.

Nej nu är det väl läggdags igen, denna gång för natten och jag hoppas vi får sova bättre i natt. Rolf behöver få sova utan att höra på sin svamlande, snurriga, förvirrande drogade fru som gnäller om hur ont hon har och jag behöver också få vila från henne några timmar. 

Pratade med Maja idag innan jag somnade och då frågade jag hur det gått med deras inbrott i källarförrådet. Jag trodde att hyresvärden hade någon typ av försäkring som täckte deras självrisk när de haft ordentligt lås men icke. Det "kostar" dem självrisken för att bli av med saker och få madrasser "neräcklade". Men då berättade hon om en kille som gått in och avbrutit en misshandel och då själv fått en hel del smällar samt att hans kläder blev förstörda... det gick inte på hans försäkring för han hade själv gett sig in i slagsmålet...även om han var dagens hjälte så fick han betala det själv...visst  är det sjukt. Inte konstigt att folk inte hjälper sina medmänniskor om det ska vara sådana regler. Dessutom finns det visst ett lagförslag på att man ska bli skyldig att hjälpa en utsatt människa - hur man nu ska kunna göra en lag på detta... då måste det alltså finnas vittnen som kan intyga att du inte gjorde något och inte de heller...kanske eller?! 

Såg även på Kallafakta som handlade om varför Sverige inte låter barn bli adopterade i stället för att leva sitt liv som fosterbarn. Det är helt annorlunda i t. ex England där man ser till barnens rättigheter och inte bara till föräldrarnas som i Sverige. Har inte tänkt så mycket på det men har hört av dem som varit fosterföräldrar att de inte velat adoptera för då förlorar de inkomsten för barnen...kan det vara så att fosterföräldrar varit/är emot att det görs en tidigare adoption pga. pengarna? Sorgligt i så fall även om jag förstår att det är väldigt mycket jobb med många barn som mått väldigt dåligt. Men om de blev adopterade i yngre åldrar skulle de kanske slippa må så dåligt som de flesta gör idag pga ständiga flyttningar till olika hem och ovissheten om var de ska vara nästa dag/vecka/månad. Många har bott på 10-15 hem under sina första 10 år, visst är det hemskt och inte konstigt att de får problem.

Nog om detta nu är det helt klart sovdags och jag ska sova gott hela natten!  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback