Ulla-Brittas Blog

Hemskt vad tiden går, eller är det bra...distiktssköterskan och jag kom nog fram till att det är positivt så länge jag tycker tiden går fort. När tiden går långsamt då brukar man ju ha tråkigt och då har jag inte tråkigt fast jag inte tycker det händer något speciellt. Det är nog så att jag inte orkar med mer än det jag roar mig med här hemma i ensamheten. Har haft ont i några dagar, det började i måndagskväll eller tidigare på dagen fast det blev inte akutdåligt förrän på kvällen. Jag fick så ont att jag inte kunde gå, kunde inte ta mig upp för trappan. Det blev som när jag får cellgifterna fast utan den nerv-värken, detta var en annan smärta som jag inte riktigt kände igen. Hur som helst så var det skit och jag sov jättedåligt den natten. Fram på morgonen kunde jag gå ordentligt till toan och sedan har det varit bra eller inte riktigt men okej. Ännu har jag inte kunnat gå promenad igen men jag hoppas, hoppas det ska gå...kanske i morgon en liten, liten tur. Trodde det skulle gå idag men när jag gjort det jag måste här hemma så var jag för trött, skulle bara sova först och sedan skulle vi gå men icke... När jag kom ut i köket hade jag lagt ett paket smör på spisen...och satt på ugnen...det simmade, allt hade smält. Tur vi har häll så jag lätt kunde ösa upp det, fy hemska tanke hur skulle jag annars fått upp det. Skulle bara lägga fram det för att jag skulle göra en sockerkaka, men nu får vi köpa smör innan det blir någon kaka!

Nu ska vi strax äta, kyckling, hasselbackspotatis och sallad. Jag känner mig sällan hungrig men när man väl börjar äta är det oftast rätt gott ändå som tur är. Hade besök av en annan cancersjuk bekant i går och hon har upplevt samma känsla men i hennes fall resulterade det i en mkt låg vikt men det är absolut inte fallet här ;-) och det tyckte hon jag skulle vara jätteglad över...och jo, ja...det är jag också! 
Sedan undrar jag lite över hur mycket vätska man samlar på sig i samband med alla mediciner jag stoppar i mig, kanske är de som får mig att känna mig svullen ibland. Ja, ja...skit samma, jag är glad över att få vandra på denna jord oavsett hur vacker jag är...vad är vackert, det är en ständigt obesvarad fråga och så ska det vara. Allt kan vara vackert till och med en rynkig gammal gubbe eller en tom plastpåse...ja ni förstår kanske vad jag menar...för det är knappt jag gör det själv, kan bli så "djup" ibland...ha,hal  Sov gott...eller vad ni nu ska göra för jag ska äta!