Ulla-Brittas Blog

Igår blev det en lång dag. Det började med att arbetsterapeften skulle komma på besök på eftermiddagen. Men jag var även tvungen att prata med onkologen om min vätska i lungan som har blivit mer och mer jobbigt igen.  Naturligtvis skulle allt krocka i slutänden och jag fick ringa Rolf som fick ta ledigt för att skjutsa mig till lasarettet, avboka terapeften och snabbt packa en för säkerhetsskullväska... man vet ju aldrig om de behåller en när man kommer in och packar man det inte så blir man säkert inlagd...  Det blev röntgen och sedan kom vi -jag-snabbt fram till att jag hellre provade vätskedrivande piller först än tappning(som är något av det obehagligaste jag varit med om)och att vi hinner se lite till på torsdag om det har effekt - har just tagit det första lilla pillret. Vätskan hade inte ökat lika snabbt denna gång så förhoppningsvis tyder det på att cytostatikan har lite effekt på de elaka cellerna som med ganska stor säkerhet också finns i lungsäcken... De vill tydligen skona mig, jag behöver kanske inte veta allt även om jag tror att det är bättre... men nu kändes det inte så farligt att de sa det, har redan ställt in mig på att det nog är så. 

Idag vill vi ha en lung och skön dag utan sjukhus, räcker med att jag antagligen får springa och pinka i ett OM nu tabletten gör någon nytta!

Oj så det kan bli med hundar, löpningar, ben och människor...som tror de ska förhindra och i stället blir det värre. Hur många är vi inte som gjort samma misstag! Rolf träffade en på apoteket i lördags som just varit inne och fått några stygn i handen efter att hon gått i mellan sina hanar som börjat slåss om familjens löpande tik... aj, aj. Det bästa vi kan göra är oftast att låta dem klara upp det själva och om vi anser oss behöva gå in och hjälpa till ska man ta ett lååångt djuuppt andetag och bestämma sig för en av dem som man sedan tar ett snabbt tag i nackskinnet och ett i svansen eller i skinnet vid rumpan och så lyfter man detta odjur rakt upp och bort...inte så lätt om det är en STOR hund men då får man försöka ta den mindre och vara ännu snabbare. Skrika samtidigt hjälper inte utan heltsar i stället och får motsatt effekt... men det vet vi ju alla men sen gör man det ändå. Allt är lätt att säga men inte så lätt att genomföra - ni har väl sett Ceasar på 4+ på måndagar...tror jag det är. Till och med han misslyckas ju ibland, trotts vanan att jobba med pitbulls.

Hoppas ni alla läker och skulle nu inte hundarna fungera tillsammans så blir det att dela på dem! Så är det bara, alla kan inte älska alla - det vet vi ju hur det är människor i mellan och det är faktiskt ingen större skillnad på hundar i det fallet eller andra djur. Ni som har hästar vet ju hur elaka de kan vara mot varandra med både sparkar och bett - alla är levande varelser och speciellt vi människor vill ju gärna styra och ställa över alla andra....

NU tänker vi positivt och ser fram emot att allt blir bra och alla händer, lungor och annat skit läker och blir i prima kondition - bort med alla jobbiga negativa känslor och tankar!!

I morgon kommer Lisen hit och visar upp lille prinsen sin, modell Mops!! Ska bli jättekul att få se honom och Lisen med så klart. Han ska ju vara något alldeles extra...enligt matte-uppfödaren...hon är ju inte ett dugg partisk;-)

GRATTIS säger vi till Assar och Lea idag som fyller år + mina små...39 åriga bröder och lilla Kajsa(ett barn-ingen hund) som liksom Lea och Assar blir 2 år idag. Många på en gång, kanske känner vi fler utan att veta om det?!?

Ha nu en skön dag med mycket frisk vårluft!!