Torsdag

Nu känner jag mig lite lugnare fast jag inte vet ett dugg mer, men så är det i allafall och det är väl viktigast. Doktorn sa väl ungefär vad jag kunde vänta mig - inte så mycket.

Kanske har det satt igång igen men det kunde också vara hormontabletterna som ger mer ont. Östrogenet har till viss del en positiv egenskap på leder och därmed även lite smärtlindrande och när det då tagits bort från min kropp så blir det natuligtvis lite upp och ner-jag håller på att bli man...får skägg och basröst..eller det sista vet jag inte men definitivt det första...inte så kul, funderar på silvertejp...kan det inte vara lika bra som vax?! Någon som har tipps kan ju få dela med sig;-)

Benhinnorna är också irriterade av någon anledning -jag är jätte öm överallt. Sedan är det då vissa ställen som värker och bränner och det är dessa som göra mig nervösast...och de stämmer också med var mina kända tumörer sitter. Har haft ont bak i huvudet och där fick jag veta idag att det finns några tumörer, ständigt nya fast ändå inte nya för de har funnits på sista röntgenbilderna - men det är som vanligt så att jag inte vet hälften, kanske lika bra vad vet jag.

Sedan pratade jag med henne om detta med alla goda vänners välmenade positiva berättelser om olika behandligar som folk blivit botade med allt från vitaminer till ...ja allt möjligt och omöjligt. Jag känner mig så negativ när ni berättar och jag säkert inte låter särskilt entusiastisk men nu sa jag -Finns det något för mig?? Har ni verkligen inget annat som jag kan prova, typ benmärg, stammceller eller något annat. Men alla säger samma sak varje gång jag frågar -Har man fått en "metastascanser" så blir allt mycket svårare. Hade jag haft skelettcanser som ursprung så hade det varit en helt annan sak. Då finns det många behandligar att ta till och då hade det säkert gått att bota men inte nu...det enda de kan göra för mig är att hålla det tillbaka, försöka bromsa. Så tyvärr kan jag bara hoppas på att min kropp är snäll och tålig. Det är bara den som kan bestämma hur långt liv jag får med hjälp av cellgifter som jag hoppas ska fungera länge. Hon hade aldrig hört om någon som blivit frisk i mitt tillstånd men däremot flera som fått ganska många år med hjälp av cellgifterna och hormon. Hur många år de brukar få vågade jag inte fråga men det är väl som de sagt förut, allt mellan 1-10 år.

Det var i allafall bra att lungan lät bra, bara lite vätska i den ena. Det kan man ju tyda som att hormonet fungerar för annars hade det säkert varit sämre. Så lite eller mycket lungare känner jag mig och jag är glad att hon hade tid med mig idag och just det kände jag att hon gav mig TID!! Trotts att hon säkert hade supermycket att göra så märktes det inte -såå skönt!!

Efteråt pratade vi med en man som var lite pratsjuk och fick sin första cellgiftsbehandling, han upplevde det som att han inte fick reda på någonting...han var vilsen och rätt ensam i sina funderingar. Jag önskar jag kunnat prata längre med honom, det enda jag kunde göra var att svara på några funderningar han hade och så uppmanade jag honom att fortstätta fråga. Fråga, fråga...ibland blir de säkert trötta på mig och alla mina funderingar på både stort och smått - men frågar man inte får man inget veta!

Det känns som om jag är väldigt ensam om just denna sorts canser. Finns det någon som läser detta och själv har eller har någon anhörig med något liknande skulle det vara kul om du skriver till mig.
min e-post: [email protected]

Nej nu väntar sängen som har nytvättade lakan, då är det alltid extra skönt att få krypa ner. Ute är det blåsigt och lite regn...skönt sovväder.

Ha en skön helg med mycket frisk luft oavsett om den innehåller regn eller sol.
Glömde skriva att jag ska röntgas igen för säkerhetsskull så snart som möjligt-slarviga är de inte på onkologen!

Kommentarer
Postat av: Siv Ödlund

Jag hoppas att det är närmare tio än ett år som du har kvar, och jag hoppas att det blir (i stort sett) bra år för dig.
Själv kan jag naturligtvis inte föreställa mig hur det är att vara i ditt ställe. Men jag lovar att försöka följa din uppmaning att ta vara på mitt liv och leva i nuet istället för att planera för senare.
Kram från Siv!

Postat av: Marianne och Nemo

Skönt att att höra att du ändå fick lite lugnande besked. Också skönt att höra att din läkare tar sig tid, alla gör ju inte det har jag förstått. Ja man kan bara hoppas och tro att din kropp orkar kämpa på länge än, något annat vill vi inte veta av, eller hur?/Marianne

2007-08-18 @ 12:23:32
URL: http://app.block.se/trackback/ping/6591918
Postat av: Marie

Godmorgon U-B! Ett tag sedan jag skrev i din blogg men brukar följa med dig och läsa den.
Håller med dig om att man ska leva och njuta i nuet men tyvärr hinner ofta det åldrande livet,
med dess svarta ingredienser såsom sjukdomar... ikapp oss. Hur många gånger har man inte hört..
..När vi får pension ska vi njuta och göra ditt och datt.
Vilket som oftast inte hinns med eftersom ofta, ofta ena halvan drabbas av en ev stroke eller annan sjukdom så det blir inget njuta.
Jag blir 46 i år och alltmer ofta träffar jag också på människor i min ålder och omgivning som har drabbats av cancer(framför allt bröstcancer) eller annan svår sjukdom.
Du har så rätt "lev nu".
Dina odds som du berättar om är...ja, det finns inte ord..är svarta, vad det verkar ibland grafitgrå..hoppas innerligt och håller tummarna att ett mirakel sker för din skull.För Rolfs och tjejernas. Var rädd om dig! kram Marie
Ps. silvertejp!!?? AJ! AJ! AJ! =)) Ds.

2007-08-22 @ 09:52:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback