Äntligen
I lördags befriade vi vår vackra gran från allt och då menar jag ALLT!
Den som varit så fin och nog kanske den finaste vi haft. Den var jätte tät och Maja klädde den så den var jättevacker. Men den barrade så fruktansvärt att det fanns bara ett sätt att få ut den och det var genom att barra av den inne och sedan ta ut den. Tänk er själva att få den genom ett par dörrar...hur hade det sett ut. Man hade fått städa barr i flera veckor eller kanske månader för det hade hamnat överallt. Men nu klädde jag mig i barrvänliga kläder = leggings, slät tröja och gummihanskar...och släta kängor!
Sedan hade jag julgransskakning för det är väl så det ska gå till eller? Jag har aldrig behövt göra så förut men det var rätt kul.
En hög som fyllde en hel murarhink/spann. Nu är det gjort och vi ser fram emot nästa jul även om jag inte ska börja längta efter den redan.
Det har varit jobbiga veckor denna gång med cellgiftet. Jag har nu uppehåll i en vecka och på en gång mår jag mycket bättre och har inte alls så ont. Troligen blir det sämre och sämre för varje gång jag äter cellgiftet, det är inget att se fram emot. Jag har haft fruktansvärt ont och värst har det varit i ryggen och benen. Det har inte gått att ta morfin i tillräckligt stor mängd för att få bort smärtan. Skulle jag tagit så det känts bra hade jag varit helsnurrig i huvudet i stället. Några gånger har jag varit tvungen att extra och det har gett mig ångest i stället. Det är inte roligt när man förstår att det kommer bli mer och mer på detta vis. Men nu njuter jag av att kunna röra mig lite mer igen och framför allt ska jag gå ut och lufta mig mer. Gick lite för att få luft även med smärtan men det var nästan så jag inte orkade med allt ont det gav efteråt. Man orkar inte med hur mycket smärta som helst. Vissa stunder undrade man vad man höll på med, om det var värt det...livet alltså men så släppte det och då glömmer man de negativa tankarna. Det är inte så ofta jag får sådana mörka, jobbiga tankar men när allt gör ont. Man kan inte lyfta ett glas utan att det gör ont och hur ska man ligga...allt gör ont och då har jag ändå en tempurmadrass som ska vara det bästa. När den jävla cancern sitter i alla ben överallt i stort sett så blir det svårt att hitta ett ställe att ligga på som inte gör allt för ont. Jag hoppas på att cellgifterna gör nytta när det gör ont. Vet inte om det har något samband men det känns lättare när man tänker så!
Men som sagt NU är det mycket bättre och jag tänker försöka göra allt jag inte orkar denna lilla vecka när jag har chansen. Nu ska jag ut och mata fåglarna för jag får inte upp förrådsdörren själv och så måste jag vänta tills Rolf kommer hem. Men det går lika bra i mörker, det finns ju lampor! Det är skönt att få pula lite för sig själv...jag är ju så sällan själv ;-) Det gör mig faktiskt inget att vara mycket ensam, det är rätt skönt och när man har ont orkar man inte vara social. Kan nog verka som jag är lite konstig och negativ som inte ringer och vill ha hit folk men det är mer att det får blir som det blir. De som kommer, kommer och jag blir så klart glad för lite besök i mellanåt. Men det blir sällan av att jag orkar ta mig i kragen och bjuder hit någon. De som ringer och vill komma är oftast välkomna om jag inte har allt för ont just då för då orkar jag inte men annars går det bra.
NU ska jag ut och sedan blir det kaffe framför brasan och teven!
Mycket imponerad av din stora barrhög! ;) Vi använde plastgranen i år, håller på med renovering av vårt hus och fick inte pyntat förrän dagen innan julafton.. Men den är faktiskt fin, och med fyra cairn är det ganska skönt att slippa alla barr. :)
Bry dig inte om att försöka vara social, tror säkert att folk förstår att du inte orkar. De är ju dina vänner... Och faktum är att när man har ont hela tiden, finns det liksom inte ork över, däremot blir man ju glatt överraskad när telefonen ringer. Konstigt, men det är väl ett omedvetet sätt att spara på krafterna.
Njut av ensamheten när du har den, och sällskap när du vill och orkar!
God fortsättning på det nya året, och hoppas att dina misstankar om värre värk kommer på skam!
kram
Haha avbarrning av gran!! Gillar din metod väldigt mycket och det var säkert den bästa!! Tänkt på utrustningen och allt ;)
Kram!
Vilken underbar vacker gran Ni haft när den var klädd!!!! Ljuvligt!! Denna avbarrningsmetod har jag aldrig sett men det verkade ju helt korrekt och med utrustning ler stort JA Ulla-Britta, du tänker då på allt, så smart och klok på alla sätt!!! Hade det varit jag så hade jag gjort som man inte skall göra, dragit ut granen och barr i hela huset skratt
Detta med att vara social, att ringa, be vänner komma över, tror inte jag du skall tänka på att vara social eller osocial............... nä hä för det bästa med vänner, RIKTIGA vänner förstår alltid i alla lägen och dom som inte förstår, kanske inte är några riktiga vänner, men jag vet att ALLA dom vännerna du har, kan inget annat än förstå dig! Du har så otroligt trevliga vänner som jag har träffat en hel del av, så underbara vänner!!
Jag tror nog att det är ens egna samvete som mera gnager och man tror och tycker att man kanske inte gör si eller så, men vänner vet och förstår och känner, fast det inte kanske uttalas öppet om det.
Jag vet hur mycket du vill träffa dina vänner och göra roligt för dom, det har du alltid gjort, så otroligt duktig och vänlig, kanske är det du som har gjort vännerna så till en sådan otroligt gemenskap mellan dom, det kanske är din förtjänst!!
Nä äää, du skall lugnt bara vila dig och njuta av havsluften runt omkring ditt hus, njuta av fåglarnas kvitter och utseende, njuta av hundarna och dom vänner som dyker upp när du orkar, allt bara för att njuta för stunden av vad som finns omkring dig!!! Du har det så vackert i ditt hus, ett hus med lugn och harmoni också!
Jag upplevde på sjukhuset när jag var inne på Rehabiliteringen att mina "kursare" också upplevde samma sak också för den delen, ATT man kunde bara finnas i vår närvaro utan behöva säga så mycket och bara vara med sin smärta, ligga i våra sängar, antingen somnade man eller småpratade från våra sängar där vi vilade från, det var ganska skönt och inga måsten eller att man skulle prestera något, vi satt bara i våra sängar och pratade, det var ganska skönt att få kramas, stötta varandra, gråta och glädjas åt varandra och bara finnas för varandra!!
Jag tror att det finns mörkar tankar hos alla med smärta på ett eller annat sätt, smärtan tar så himla mycket energi av en och förstör så himla mycket och cancersmärtan är ju så speciell i sig så låt den mörka sidan komma och prata med någon om den när den finns där, låt den försvinna när det blir bättre och låt då bara det fina och ljusa få vara i din närhet, bara njut av att andas och dricka en kopp Chai latté eller kaffe, njut av en hundnos, av utsikten! Njut av besök när det så kommer!
Många kramar till Dig o Rolf!!
Jag överlevde "tuttkläm", fast efter detta lär man ha fått taxöron eller kanske bassetöron till tuttar, måste dom klämma sta så väldigt, fattar inte detta!
Kram Tina/Kattis (vet ju att Du Ulla-Britta, Maja och Lina kallar mig och kommer alltid kalla mig för Kattis skratt)
Jag fick inte se Er gran i år. Ledsen för det för det är alltid en fröjd för ögat. Hade ju inte själv någon gran då vi inte var hemma över julen men jag har faktiskt inte saknat den. Vi har inte riktig gran när det beger sig men den kan barra den också.
Jag hoppas verkligen att värken du har i samband med cellgifterna är att cancer blir bekämpad. Det är krig i kroppen på dej och det måste ju göra ont. Tänk ändå om jag kunde hjälpa dej och ta över lite av din värk. Önska kan man.
/P
Ett bra tips från Skåne ang granar, vi åkte ju till Ullared i värsta julruchen INTE SÅ SMART, men när vi väl kom in så fyndade jag en SKITSMART grej Form som en jättesoppåse tillverkad för just GRANEN, satt säcken över granen och så putt ut, bara lite barr kvar på golvet SKITSMART, vet inte om dom finns på andra ställen, har inte sett några, bra synd man inte köpte opp sej på flera men dumsnål är man ju alltid.
Här är det fullt ös varje dag med barnen så varje ledig sekund utnyttjas till fullo bara FÖR MEJ
så njut och bara mys kanske du skulle kunna få tid på smärtkliniken??? där var ju jag och hur konstigt det än kan låta så har jag lärt mej leva med smärta, tog ju visserligen 1 ,5 år innan jag fattade poängen med det hela men jag står ut och kan leva med eländet, kanske skulle vara till stor hjälp för dej
Kram tänker på er
Lisen
På tal om gran, jag har inte vattnat vår på länge och ända var nästan alla barr kvar när jag slängde ut den. Nu mumsar hästarna på den för fullt. U-B du kan inte tro det, men Alexandra red för första gången igår efter sin scoliosoperation. Det har gått så fantastiskt bra. Var på återbesök i Göteborg och då fick hon klartecken på att rida (om inte hästen slänger av dig och bara skritt hm...). Det är nog annat nuförtiden jämfört med dina upplevelser på 70-talet. Glad att vi slapp den proceduren. 5 dagar efter operationen var hon på benen och vi fick åka hem efter 10, sedan har det gått på räls.
Ha det!
Karin Nylander
Ja, det är bara jag igen ;)
Tänkte bara ge dig en länk om du vill läsa. Har läst ett tag på hennes blogg, påminner om en bekants liv.
Här är länken:
http://bloggmagda.blogg.se/
Önskar Dig En trevlig Helg Ulla-Britta och hälsa till Rolf också!!
Mången kram från Tina/Kattis
Hoppas att du kan njuta av den cellgiftsfria veckan. Strunta i att ha dåligt samvete när du inte orkar vara social. Folk förstår.
Angående gran kan jag rekommendera Hoas i Västerhejde. Vi har köpt där de senaste två åren och de har nästan inte barrat alls.
I år köpte vi en jättetät och fin för bara 250:-.
Känns mycket billigt (med tanke på att de dessutom formar sina granar manuellt eftersom de växer).
När Jesper var i Stockholm strax före jul så såg han att vanliga simpla granar kostade 600:- på Södermalm (HU).
Kram från Siv!
Hallå Ulla-Britta!
Jag drar nytta av din eminenta blogg till att marknadsföra en webbplats jag har gjort.
Skönt att Maja har blivit bättre igen! Nästa vecka ska hon börja träna upp sitt hjärta så det blir starkt.
Tack så mycket för konjaken!
/Fredrik