Onsdag en torgdag men utan mig!
Det började med att jag vaknade när Rolf gick upp. Skulle sedan ställa klockan på väckning till 07.15 för att vakna till innan läkaren skulle ringa mellan 07.30-08.30... jag vaknade 08.45 med klockan i knäet...alltså så vaken var jag när den skulle ställas! Nu visade det sig inte vara någon panik för jag han att somna om 57 gånger innan hon ringde 08.45. Men då hade jag varit vaken i en kvart och börjat tänka att - Nu har de glömt bort mig....igen! Eller så är det många hon ska ringa till och så var det naturligtvis. Hur som helst så hade hon inget direkt nytt att komma med. Röntgen som jag gjorde förra veckan visade att infektionen i lungsäcken kvarstod men lite bättre, vätskan hade runnit till men för övrigt var det nog inget nytt. Den stora frågan är ju nu som tidigare OM vätskan och infektionen har något med tempen att göra. Eftersom den är kvarstående konstant så lutar det nog mest åt att det är "cancerfeber" vilket inte är så bra. Det är nämligen inte påverkbart mer än med att bromsa cancertillväxten som är aktiv med tex. cellgift och tempen kan man endast behandla med febernersättande medel typ Alvedon som jag redan äter full dos av. Uppmuntrande! Tumörerna har alltså fått "typ" en inflammation som ger feber. Det STORA problemet känns nog som det är just febern... jag måste vara feberfri om de ska kunna ge mig cellgift. Förhoppningsvis är det annorlunda med just den typen av feber. OM inte så har jag verkligen hamnat i rävsaxen - den största som finns!
Distriktssköterskan var här och tog blodprover idag och om min läkare han att få svaren i morgon skulle hon ringa men chansen var nog liten. Då blir det i början på veckan annars eller? frågade jag. Men hon hoppades det skulle kunna ske innan helgen. Det jag då ska få svar på är om de ska lägga in mig och tömma lungsäcken en gång till eller om de inte anser det vara någon idé då får Onkologen ta över mig. Jag vet inte vad jag hoppas på...pest eller kolera!
Bortsett från att jag blev lite...ganska mycket deppig av allt så orkar jag ändå inte bry mig så jag gråter. Det känns bara så hopplöst och tjatigt. Jag känner mig såå trött av alla motgångar. Nu när jag mest av allt på hela jorden vill bli frisk nog att göra en liten resa. Men, men det är väl så här en cancersjuks liv ser ut innan det brakar totalt och det hoppar jag dröjer ett bra tag till men vem vet.
Någon torgdag blev det inte för mig och det är inget jag bryr mig om. Däremot hade jag velat vara med Mona till Klintmarknad som vi var förra året, det var jättemysigt. Hon drog runt mig i rullstolen och jag såg mer än någonsin. Det värsta var väl att vi gav några ömma hälar... man hinner inte se allt i rätt tid.
I år kom Mona med 2 kartonger med kokosbollar(så nu har jag laddat med goda gameldags utan kexbotten - BF ät dig nu inte mätt på bollar för jag sparar några tills du kommer) Svärmor kom också med en kartong + en god limpa.
Vi hade strömavbrott en stund på förmiddagen och det gjorde att min hiss inte fungerar så i morgonbitti ska jag FÖRSÖKA vakna och ringa tidigt -hoppas på de kan komma snabbt. Det är lite jobbigt att behöva gå inte bara för att kroppen gör ont utan även för andningen.
Vi trodde vi skulle hitta något sätt att lösa felet på men när både Rolf och jag läst instruktionsboken och ingen fick någon ordning på eländet så får det bli fackmannen!
I kväll ringde en Norska och var intresserad av Benji för det står tydligen på hemsidan att han finns kvar...jag måste försöka fixa till detta misstag, för jag tror inte Kenneth vill sälja honom...inte ännu i alla fall.
En BIS-4 valp den säljer man inte i första taget, skulle man göra det så blir han så dyr att INGEN har råd att köpa honom! Han är inte bara bygghund, han är vacker också!
Nu ska jag lägga mig och höra slutet på min senaste ljudbok - Thomas Bodströms IDEALISTEN - inte det bästa jag läst men en underhållande lättläst/lyssnad deckare.
Nu satte jag i halsen och blev kall över hela kroppen. Nej du, Benji ska inte flytta någonstans. Han är avgudad av husse. Och svärmor och svärfar tjatar om att få "låna" honom ideligen. Det skulle bli många protester, även av mej. Nog för att han gnagt på tapeter och vår hallmatta är i trasor utan varp (han kanske inte är helt ensam om att gnaga men han är inget undantag för han har blivit tagen på bar gärning). En vante ser int längre ut som en vante och knopparna på byrån är liksom "nötta" av tänder. MEN va gör det? Killarna är underbara och Benji vill inte flytta säger han;)
/P
Lilla gumman!Stackars dig! Tycker det verkar som om du har råkat på "peko", både pest och kolera och det verkar som mina hållna tummar inte räcker till, så nu tar jag till tårna också.
Hoppas innerligt att det löser sig med feberskiten.
Apropå värmekuddarna. Hualida! det har kunnat slutat riktigt illa. Mikron!? går det inte att värma där?...lite säkrare kanske =)
Jag har varit med om samma sak fast med kokande vax.Broders tjej utbildade sig och jag var provdocka =) ansiktsbehandlingar, massage m.m. och vaxning av ben...Aj, aj...som man brukar säga ska man bli fin får man lida pin =)
I alla fall så bodde hon hos mig under en period då hon utbildade sig och så skulle det kokas vax, superhemligt recept, som hon fått äran att få på praktikplatsen. Hon kokade, kokade o kokade...sedan satte hon sig i godan ro och fastnade framför tvn där jag redan var bänkad. Så det slutad som för dig. Londondimman hade gjort entré och stod härliga i Maries kök. Man kunde skära sig igenom. Åååååå!!! vad gör Christine!!!!! Jo! hon blir så rädd att hon stoppar kastrullen under vatten. Avslutningsvis så slapp vi tillkalla brandbilen, tack och lov! =)Någon vaxning blev det ju inte heller förstås!! =))
Här skiner solen och det börjar bli så höstligt vackert =) Hoppas ni har lika vackert som här och var rädd om dig o ge inte upp/ Kram Marie
Hahahahaha....tacka sjutton för att Benji vill bo kvar =)) när han har så snälla mattar och hussar som ger honom sååå "dyrbara tugg-leksaker" ;)hahaha...det är för härligt med dom fyrbenta..hahaha...