Ulla-Brittas Blog

Efter en veckas uppehåll har jag nu börjat med cellgiftet igen. Tog de första pillren i går kväll och hade en jävulsk natt med hemska smärtor i både vänsterarmen och i ländryggen. Det ska inte vara möjligt att jag fick ont av pillren bara några timmar efter att jag tagit dem...de ska nämligen gå via levern innan de är aktiva. Inte för att jag vet hur snabbt det går men så snabbt borde det inte gå.  Men hur som har dagarna innan varit bättre både när det gäller värk och tungan som jag fått vila lite från. Men den är tillbaka i kväll och känns lika äcklig som förut. Svullen och som om det sitter en uppluckrad lös del uppe på tungryggen...som tur är gör det inte ont...ännu i allafall.

Hoppas det ska bli bättre för annars blir det jobbigt. För övrigt händer det väl inte så himla mycket i mitt liv just nu. En bra sak var att jag i går lyckades hitta rätt och fick ordning på våran kennel hemsida. Det kändes så skönt att få ändra från härlig sommar till god jul i stället. Sedan är det en massa annat som ska uppdateras men det få komma eftersom när orken finns.

Det är så mycket man vill göra och så lite man orkar. Att det snart är jul och att det är Lucia redan nu i helgen känns jätte konstigt. Vi har 29 årig bröllopsdag på Lucia, herregud så gammal man måtte vara! Tänk att det är så länge sedan och när man tänker på hur gamla döttrarna är så förstår man ju att det är på riktigt. Men vad spelar åldern för roll bara man får vara med i livet. Jag är så glad över allt som hänt det sista året.

För det första att jag fortfarnade får vara med, att vi fick ha en valpkull till(vilket bara gick tack vare alla vänner som ställde upp), Maja flyttade med sin kille Fredrik till Malmö, Lina gifte sig med Jimmie och bäst av allt så föddes mormors lilla gullunge Tilde! Det finns ju inget som slår detta med ett barnbarn eller hur ni andra som är mormor/farmor?! Jag var så rädd att jag inte skulle få vara med om denna stora glädje men det fick jag.

Sedan tänker jag nog inte som vanliga mormödrar som räknar med att få vara med sina barnbarn framöver flera år.  Nej jag köper saker som läggs på hög för kommande födelsedagar, sådant som jag vill att hon ska få och som jag inte är säker på att morfar kommer att köpa. Det finns bland annat en jättemjuk och gullig hund som går på hjul...man drar den i koppel. Den måste jag ju bara köpa men det är ju inget att ge en 4 månaders bäbis...så därför ligger den nu i garderoben och väntar på att hon ska bli 3 år...eller i alla fall minst 2 år. Det finns lite annat också som jag inte kan låta bli och det får vara så. Många kanske tycker det är lite sjukt men det skiter jag i och jag tror mina barn förstår mig. De känner sin mamma och vet att hon vill göra mer än hon kanske kan. Kläder har jag fått köpförbud på men snart kan man nog påbörja lite nya storlekar och då går det nog bra att få köpa lite igen.

Dessutom vet jag att det kommer födas fler bäbisar i vår närhet...inget barnbarn(vad jag vet!) så det går att få köpa lite roliga små bäbissaker redan nu om man ramlar över något. Det blir ju inte så mycket spring i butiker som ni förstår men via datorn kan man handla det mesta...kanske för lätt i bland. Men det är tur för sådana som mig, hur skulle jag annars få roa mig i leksakernas värld...jag som älskar den miljön och sedan finns det mycket kläder på rea som man bara måste passa på och köpa...det är ju sååå billigt ibland.

Nu ska jag se lite på Nobellfesten och kanske klämma lite på vår egen "Nobellmedalj"...det är inte alla som har en sådan i skåpet, men det har vi! Den är äkta, har varit med på festen...fast inte vi.