Söndagkväll
Jag är nog sjukare än jag tror, fattar eller vad man ska säga. För jag kommer på mig själv med att upptäcka det gång på gång att jag är sjuk alltså. Varför det känns så vet jag inte, det kanske handlar om förträngning, man orkar och vill inte se verkligheten. Jag som kände mig så i harmoni med min kropp...men nu vet jag inte om det är så längre eller om det någonsin varit så. Jag kanske är uppgiven som sköterskan sa och sedan pratade jag så jag lyckades lura henne och mig själv till att tro att jag har kontroll.
Jag är nog rätt bra på att lura mig själv och andra med att prata...skulle jag kunna sälja konserverad gröt? Ja, kanske...om jag var på det humöret och om någon trött grötkokare fanns i närheten.
Det är roligt att leva om man är nyfiken och jag förstår inte de som inte är nyfikna på lite av varje. Gå genom livet utan att vara nyfiken måste vara väldigt tråkigt eller har jag fel!?
Att vara nyfiken och optimist hör det ihop? Lite tror jag det, för är man nyfiken så blir man optimistisk och är man optimist så blir man nyfiken... Jag vill att det ska höra ihop för jag vill vara båda delar.
Nu är jag nog nervös över i morgon ändå...fast jag inte vill vara det. Men det märks på allt svammel som kommer ut "ur mina fingrar".
Om man flyger 1:a klass kan man nästan ligga ner i stolarna då?? Ser på den urdåliga filmen -På spaning med Bridget Jones medan jag skriver...och det såg ut som de nästan ligger ner under flygresan. Jag orkar inte resa någonstans med min värkande ömma kropp i en vanlig trång flygstol men fick man ligga så där vräkigt då skulle det ju kanske gå...? Fast då kostar det väl en förmögenhet i stället...så klart- va trodde jag! Enklare att stanna hemma och jag är ju ändå så trött fast det kanske blir bättre... hm...det är klart det blir. Jag ville ju vara optimistisk.
Ska träffa läkaren i morgon och ställa alla miljoner frågor som jag nu strax ska lägga mig och skriva ner på en lapp. För gör jag inte det kommer jag inte på en enda i morgon. Hoppas jag kan sova i natt för den gångna somnade jag inte förrän kl.04.30 och ändå var jag så trött. Men det värkte så överallt, gick bara inte att sova. Just nu känns det inte så mycket bättre men jag kan ju kanske ha fel. Optimisten i mig har nog gått och gömt sig nu IGEN...
Lägger in lite goa bilder jag fått!
Gissa vad detta är
Svar: En bärtjuv som heter Jimi och bor i Sundsvall...bland Krusbärsbuskarna.
Vad är detta?
Svar; En tokig Ruffe som leker med en kanin. Ruffe jagade den 4-5 varv runt huset, sen la den sig, helt stilla. Ruffe puffade med nosen och krafsade med tassen, ville nog leka mer, men husse tog in honom så kaninen kunde lämna tomten, antagligen något chockskadad! Sen letade Ruffe i flera dagar efter honom, men han höll sig borta, som tur var!
Jag tror det var en tamkanin som var på rymmen eller en som bara var halvvild för annars hade den nog inte gjort som den gjorde. Tur att Ruffe inte är någon direkt jaktterrier...
Kära Ulla-Britta ler
Du är så klok och vi på alla vis, och som jag sa tidigare så känner du din kropp väldigt väl, även om inte minnet vill just nu känna av vad du känner.
För vad vill du känna???? Inte vill du väl känna hur ont du har och hur länge smärtan sitter i, det tror jag ingen orkar med hur länge som helst.
Man måste förtränga lite också för att orka med vardagen med att få se sin käresta, höra rösterna som man tycker så mycket om eller att läsa något som man gillar, ja det man önskar sig mest av allt här och nu ler
Man kan inte vara stark för evigt! Jag tycker du hanterar allt så himla bra, man har motigt mer än man klarar av vissa stunder och vissa stunder har man rätt att få känna efter hur sjuk man kan vara.
Där emellan så njuter du av din omgivning och dina vänner är runt dig och finns till hands när du vill, för vi alla hjälper så gärna till.
Det du känner nu är bara ett steg i följden av allt du går igenom. En stor Kram till Dig från mig i allt elände du känner, men vad hjälper det, inte kan jag lösa din smärta, vilket känns så hopplöst när man inte kan hjälpa sin vän det minsta.
En så otroligt vacker kattunge!!! Kan tala om att dom gärna- katterna- tar plats i sängen som små barn och har man 2 katter så vill dom båda tävla om din uppmärksamhet mot varandra och mot hundarna när man har sådana också.
Jag gillar både katter och hundar, båda har sina egna specialiteér.
Jobbar nu natt på Akuten och nu på medicin. Sitter och väntar på ett Röntgensvar på en patient och sedan skall jag städa lite här och där, men jag skriver lite till dig också för som du vet så finns du alltid här hos mig ler
KRAM från Tina