Ulla-Brittas Blog

Nej du Siv, den lätta luringen gick jag inte på!! Men visst kan jag berätta hur jag gör. Man tar en hink med vatten och lite diskmedel i den + en trasa och en gummiskrapa...ja och några pappersdukar för att torka bort det värsta rinnet. Sedan dränker jag fönstret med vatten(detta gäller ute, inne får man snåla med vattnet annars får man nog vattenskador), så skrapar jag av vattnet och putsar lite där det behövs - Hokus pokus så är det fint och blankt som bara den. Det är inte som när svärmor har putsat men det tar bara 1/3 av tiden och vem ser skillnad när det regnat och blåst ett par dagar?! Men idag tog jag dem på baksidan där jag var tvungen att kliva på en pall för att nå och det var inte bra för min rygg och höft så det blir inga fler klätterputsningar. Resten sprarar jag åt kära svärmor som älskar (tror jag)att pusta fönster för hon gör det extremt noga. Finns nog ingen som har så rent som hon har...hon har nog fått frossa här många gånger trotts att jag enligt många hundmänniskor anser att det är rent här...men det beror ju hela tiden på vad man jämför med. Så Siv, jag har inga mer tips än att du får ta hit svärmor -din alltså- för min lånar jag inte ut....måste spara på henne ;-) Annars vet jag av egen erfarenhet att det går rätt bra utan fönsterputsning också. Så länge man kan se ut så är det rätt okej tycker jag.

Bortsett från att jag har väldigt ont i kväll, mest i ryggen så mår jag bra. Blir lite trött på allt negativt man hör om sjukvården här på ön. Det senaste är att Rolfs en släkting som tidigare fått Stroke och som är över 70 år -han var en mycket pigg och aktiv man ända tills stroken slog ner honom i våras. Nu var han på sjukgymnastik på sjukhuset och där ramlar han så illa att ena höftbenet gick av. Detta hände i tisdags eftermiddag och han skulle opereras på kvällen men det kom akutfall...? Som gick före men han skulle opereras på förmiddagen dagen därpå...men icke det kom andra som prioriterades före....och ännu i morse visste inte hans fru om det skulle bli av idag heller!! Han hade naturligtvis fruktansvärda smärtor och alla typer av smärta går inte att bedöva bort vet jag av egen erfarenhet. Men han som inte kan prata för sig-talet har inte kommit tillbaka-utan de bara kör över och tar andra före. Men som tur är har han en fru som när det kniper kan ta till storsläggan eller kanske lilla släggan -jag hade tagit STOR men hon är nog snällare än mig- så hon har nu bråkat sig till att han nu ska opereras i kväll. Hon ringde och medelade oss vid 21-tiden att det nu äntligen var gjort. Hur kan det bli så här?? Har man inget värde för att man är över 60 år. Jag har hört mycket om sådant av cancerpatienter och andra. De får inte vissa behandlingar och undersökningar för att de anses för gamla att kosta på. Kan ni fatta hur kränkande detta är  -DU ÄR INGET VÄRD. Man pratar om att världen är utseende och åldersfixerad, men att även sjukvården ska vara styrd av detta är fruktansvärt. Så länge man lever ska man väl ändå ha den hjälp man kan få inom rimliga gränser så klart men ingen ska väl behöva höra att DU inte är värd att kosta på...då får man ta det på ett annat sätt. Den som är ensamlevande och får en stroke där talförmågan försvinner den är helt utan chans. Hur många dagar till skulle han ha fått ligga med sin trasiga höft och vänta om han inte haft frun som pratat för honom.

Fy så arg jag blir och jag kan bara tänka mig hur ont han har haft...jag vet hur jävligt det kan värka.... Kitty du som ska bli sköterska -slåss för patienterna! Det är de svaga som drabbas värst, de som inte kan tala för sig. Sådana som jag kan prata själva och har många runt mig som jag vet kommer att prata för mig om det behövs framöver! Det känns så skönt, det finns ingen sådan oro i mitt huvud.

Hoppas att alla som bakat lussebullar som t.ex Marianne som bakade för någon vecka sedan fick till det och att ni kan börja njuta av det nu i helgen - om ni inte redan ätit upp dem!

Jag ska som Barbro skriver jula till det lite här i morgon och tjuvstarta med ljusstakarna i morgonkväll!