Söndag
En vanlig söndag? Nej knappast. Vi har varit och träffat Rolfs en släktings man som fick stroke för en tid sedan. Han är delvis förlamad i vänstersidan och kan inte prata. Läkaren dömde ut honom ganska omedelbart, det var inget att hoppas på... Hur kan man säga så när det uppenbarligen redan då var fel. Nu har det gått rätt fort framåt tycker vi som bara hört om hur utvecklingen gått medan de som finns nära tycker det går långsamt... Det är väl alltid så att man har olika uppfattningar om vad som är snabbt och långsamt. Jag hoppas och tror att det kommer att blir rätt bra...rätt bra, för helt bra tror inte ens jag att det kommer att bli. Men det är inte lätt att orka när läkarna ger dåliga förutsättningar för det. Ska de inte hjälpa, inte stjälpa? Fy jag blir så arg.
Sedan är det detta med åldersgränser som tydligen finns väldigt mycket av i dagens sjukvård. Det är inget jag hört talas om förrän efter att jag själv blev sjuk.. Hade denne fullt friske man(före stroken)varit under 65 år hade han fått full hjälp med träning för att komma tillbaka men nu är han över denna magiska ålder och då finns nästan ingen rehabiliteringshjälp att få. Samma säger de som har cancer, Du har tur du som är så ung...det har jag fått höra av flera som är något äldre... Vad svara man på detta?! Tur och tur...ja på så vis att jag får bra vård och hjälp kanske jag har tur och inte behöver jag vänta länge på röntgen om jag får mer ont osv...ännu så länge i alla fall. Jag önskar bara att alla fick samma vård och samma rätt till vård oavsett ålder. De borde utgå från hur pigg man är för övrigt och inte en viss ålder. För jag vill inte behöva känna att jag får dåligt samvete för att jag får mer hjälp än någon annan för att jag råkar vara yngre. Oavsett hur vården är så blev jag i alla fall jätteglad över besöket vi gjorde, det kändes bra och optimistiskt - ge inte upp även om det är motigt ibland.
Trotts denna ungdom är jag nu jättetrött och ska lägga mig trotts att klockan bara är 21. Å en rolig sak till idag var att vi var förbi och tittade på lilla Semlan...å så go hon var...är menar jag fast hon bet mig i läppen. Hon är en riktig liten huggorm och så fick vi pussa lite på Stella, "våran" lilla pärla!
Ja, det är inte kul när man passerat bäst före datumet :(
Min mor råkade ut för stroke 2003, och vad så dålig ....
Men hon har hämtat sig någe otroligt, lite svårt med pratet nu mera, helt otroligt vad kroppen kan återhämta sig, så ge inte upp!
Hejsan Ulla-Britta!
Inte för att jag försvarar sjukvården, men när man får Stroke så finns det något som heter "Rädda hjärnan och Rädda Hjärna Plus" Här försöker man så snabbt som möjligt rädda hjärnan för mer skada och vi gör snabba insatser, men ibland så har det gått för lång tid när skadan i hjärnan inträffade tills man kommit in på sjukhuset och gör man då samma behandling så kan man skada istället, så då är det bättre med rehabilitering. Min farmor fick sin sista stroke vid 89års ålder och man trodde då att hon skulle bli mycket bättre så tanken var tänkt att skicka henne för rehabilitering, men nu ville inte min farmor leva och dessutom så fick hon en "propp" i en artär som försörjer tarmen med näring så att den skall fungera. Nu var det stopp med näringen och tarmen dog, därefter dog farmor. Det mest fruktansvärda var inte att min farmor dog eftersom hon var inte rädd för döden och hon sa "jag har ju levat mitt liv och är nöjd med detta", det fruktansvärda var att man var urdålig på smärtlindring inför döden och vetskapen hur man smärtlindrar en person som har fått stroke och dessutom propp i tarmen. Som jag stred och kämpade för att få personalen att förstå hur man tar hjälp av andra som kan detta med smärtlindring. Jag verkligen HATAR denna personal för att dom vägrade ta andra till hjälpa för att lindra min farmor. Jag själv jobbar ju på Sjukhuset så då borde dom ju har lyssnat, men icke sa nicke. Personalen tyckte jag var klok i det jag sa, men det var allt.
Här om natten så kom det in en underbar gammal dam med magsmärtor och hon var gammal, hon blev tagen på allvar. Man opererade henne några timmar senare, men tyvärr så hade det blivit även här stopp i tarmen av näring från blodets artär, så hennes liv gick inte att rädda, så sorgligt!!! Så visst finns det sjukhus och doktorer som är helt underbara, men så finns det dom personer som kanske skulle jobba i ett snabbköp istället för vården med människor.
Jag tycker det är urviktigt att personal på sjukhus och inom all vård att man lyssnar av hur människor vill ha det och hur man mår, när man är sjuk. Man måste som personal mot patienter inom all vård visa ödmjukhet och respekt och även hur man talar inför människor. Annars borde det vara förbjudet att jobba inom vården.
Strokenheten är i Uppsala är jätteduktiga vet jag vad gäller rehabilitering, men detta med smärtlindring var dom urusla på:(
Till något helt annat så vad roligt för dig att få träffa Selma och Stella:) :)
Du skall ta det lugnt och vila dig emellan min vän Ulla-Britta. Det är bättre att köra på halvfart under en lång resa, än att köra järnet på en kortare sträcka.
Många kramar min vän
från Kattis