Tisdag
Jag har fått tid hos min onkologläkare på torsdag och det känns rätt skönt även om jag väl hade hoppats på att de skulle säga att allt var normalt...bara en vanlig biverkning...eller något sådant. Men, men det betyder ju inte att de ska avbryta hormonbehandlingen, att den inte fungerar bara för att jag fått mer ont det kan ju faktiskt vara så att jag bara har blivit mer känslig för smärtan och behöver höja dosen på morfinet....även om jag innerst inne inte tror på det så kan jag ju försöka intala mig det...suck.
Det onda sitter i hela kroppen men värst i skuldrorna och mitt i mellan i ryggraden...inte bra, det vet jag. Men jag vill inte gnälla och klaga, se negativt på det hela men ibland är det svårt och då brister det inuti ...tårarna bara kommer. Jag vill att detta ska vara en glad blogg inte en som man går in och blir deppig på men samtidigt så vill ni ju veta hur jag mår och då är det väl lika bra att jag säger sanningen här...inte alltid i telefon, för det orkar jag inte.
Troligen är jag extra blödig nu pga. att en valpköpare dog nyligen pga sin cancer och en uppfödarkollega lika så, det gör att man tänker ännu mer på döden, allt kommer närmare. Jag tänker inte dö ännu på länge men det hade nog inte de heller tänkt. Vi har en annan vän som också är sjuk, han har inte heller fått några goda prognoser på senaste tiden och det är också sänkande.
Jag önskar att alla skulle vara friska och lyckliga!!! Ni som har förmånen att få vara det, njut av det, tänk inte bara på att gneta och spara för att ni ska sen... FAN gör det NU, LEV NU det är ni fasen skyldiga er själva och dem runt omkring er. Vi finns här för att LEVA inte jobba halvt ihjäl oss för att kanske kunna njuta några år på slutet. Det finns de som sliter hela livet på ett jobb som de kanske inte ens trivs på för att lägga pengar på hög, se dem växa...tror ni att ni får ta dem med er sen eller?? De som förhoppningsvis blir glada är de som får ärva er, men jag tror de skulle vara ännu gladare om de visste att ni levt ett skönt liv medan ni levde. Men alla får naturligtvis leva som de vill, det finns ju faktiskt jobb som gör människor lyckliga och då kan man väl inte säga att det är fel att jobba heller. Vi får väl alla göra vårt bästa av den stund vi har här på jorden, för den är ju trotts allt väldigt kort i det stora hela.
Nu ska jag lägga mig och lyssna på ännu ett "sagoband" som är en skiva men skit samma, snurrar runt gör det hur som helst.
Gänget väntar på matte ska komma in igen! De gör mig lycklig varje dag och så även min kära man och mina gulliga barn...så tyck inte jätte synd om mig...bara lite;-)Tack till Kristina och Kent som tillsammans med Ivar och Sanna ordande en jättetrevlig grillfest i lördags som jag faktiskt orkade vara med på....kanske är det lite av den som gör kroppen extra öm även om jag vilade lite ibland...
Ni som inte fått helstekt lamm har gått miste om något väldigt gott -smakar inte kofta som en del fortfarande vill påstå.
♥Till Marianne: Det är inte Nemos fel att jag mår sämre även om han var en tjurskalle med öronrenset. Var så roligt att få träffa den trevliga lilla killen, han är lika go som släkten i övrigt. Omöjliga att inte älska!
♥Jag tycker Kitty och Pernilla ska bestämma sig för en gemensam tävling i höst så kan Kitty komma hit och hälsa på samtidigt!!
Du är så klok!!! Häng i nu gumman, du har nog gått ut för hårt kanske. Längtar redan tillbaka till er och Gotland, får nog köpa er lekstuga och bygga en källare till, fniss! När jag ser dina blommor undrar jag om det inte är jag som är trädgårdsutbildad, suck... Kanske kan jag lifta med Bengt när han ska åka nästa gång, skulle vara roligt. Våran Tindra är rejält tjock redan nu, puh, undrar hur många?? Vi ska åka med henne upp till Borlänge och stanna där ett tag, känns rätt skönt att vi är där med henne, (Ingemar skulle förmodligen inte överleva annars) Ha de nu gott, så gott du kan, och gråt på, det rensar... hälsa Rolf och alla hundarna
Fan ta cancer, fan ta alla tårar och fan ta allt som gör ONT! Är så glad att jag inte läste detta förrän nu (ons kväll) för annars hade jag inte varit mitt vanliga jag vid kaffet idag. Kaffet i
den blå trädgårdsmöbeln i Alva, tillsammans med dej. Nu ska jag ta mej i kragen och rycka upp mej. Jag ska i morgon-dag träna lydnad med gullpojken här hemma. Fattar inte vad jag håller på med? Har inte orkat träna på hela sommaren. Nu ska jag ta förstapriset i 2:an och gå vidare till 3:an. Och jag gör det för dej U-B (och för att få hit Kitty och klå henne och Texas lite gran(kunde jag ju drömma om)). Så är det!
/P